bra saker + överbra saker = inget lyckligt slut
opepp och osminkad, kan det bli bättre?
jodå, krossa mig lite till.
Yesh, jag har ett gult/grönt cola glas, och ja, det är ascoolt.
(och ja, det var cola i det först, men jag drack upp det)
här kommer ännu ett unikt inlägg om kärlek (antagligen det sista också)
Ni kan ju knappt ha glömt bort att jag för någon dag sedan nämnde att jag gått och blivit kär? Om ni har glömt bort det borde ni kolla upp hur det egentligen står till med erat närminne. För att uppfriska erat minne lite: Jag skrev att han var som en dröm jag aldrig vågat drömma.
Drömmar hör tydligen inte till verkligheten, olyckligtvis. Iallafall inte i min värld. Jag har fått en feting diss av honom, för att uttrycka mig lite mer exakt. Ett tag var jag så lyclig att det kändes som att jag vandrade på små rosa moln men nu har jag fallit ner till botten, helt utan tvekan. Det här med kärlek är så svårt. Balansgången är så antingen eller. När man är lyckligt kär är kärlek det underbaraste man kan tänka sig, men har man en obesvarad känsla är kärlek bland den värsta känslan du kan känna. För mig känns det just nu ungefär som att nån har gröpt ut ett djupt hål i bröstkorgen och segt dragit ut mitt hjärta för att skapa så mycket lidande som möjligt.
Folk säger åt en att man ska resa sig upp igen och blicka framåt, att man inte ska ge upp. Jag är inte en person som i vanliga fall ger upp enkelt. Jag är den envisa som alltid tänker "det löser sig" och försöker alltid se på saker med positiva ögon. Men nu vet jag inte om jag kan resa mig upp på ett bra tag. Men andra människor har gjort det förr, och då borde väl jag också klara av det? Ett försök är det kanske värt..
kramar
jodå, krossa mig lite till.
Yesh, jag har ett gult/grönt cola glas, och ja, det är ascoolt.
(och ja, det var cola i det först, men jag drack upp det)
här kommer ännu ett unikt inlägg om kärlek (antagligen det sista också)
Ni kan ju knappt ha glömt bort att jag för någon dag sedan nämnde att jag gått och blivit kär? Om ni har glömt bort det borde ni kolla upp hur det egentligen står till med erat närminne. För att uppfriska erat minne lite: Jag skrev att han var som en dröm jag aldrig vågat drömma.
Drömmar hör tydligen inte till verkligheten, olyckligtvis. Iallafall inte i min värld. Jag har fått en feting diss av honom, för att uttrycka mig lite mer exakt. Ett tag var jag så lyclig att det kändes som att jag vandrade på små rosa moln men nu har jag fallit ner till botten, helt utan tvekan. Det här med kärlek är så svårt. Balansgången är så antingen eller. När man är lyckligt kär är kärlek det underbaraste man kan tänka sig, men har man en obesvarad känsla är kärlek bland den värsta känslan du kan känna. För mig känns det just nu ungefär som att nån har gröpt ut ett djupt hål i bröstkorgen och segt dragit ut mitt hjärta för att skapa så mycket lidande som möjligt.
Folk säger åt en att man ska resa sig upp igen och blicka framåt, att man inte ska ge upp. Jag är inte en person som i vanliga fall ger upp enkelt. Jag är den envisa som alltid tänker "det löser sig" och försöker alltid se på saker med positiva ögon. Men nu vet jag inte om jag kan resa mig upp på ett bra tag. Men andra människor har gjort det förr, och då borde väl jag också klara av det? Ett försök är det kanske värt..
kramar
Kommentarer
Trackback
