Fanny Borg

Igår kväll låg jag och funderade ett långt tag. Jag kom fram till endel väldigt kloka saker som jag tänker dela mig mig av:

Faller man, så faller man för att lära sig att resa på sig igen.
Det är det jag gör nu, jag reser mig, högt. Jag var påväg att deppa ihop av en obesvarad kärlek, men igår tog jag mig själv i kragen och undrade vafan jag egentligen höll på med. De senaste dagarna har jag inte riktigt känt mig som mig själv, det har mer känts som att jag har gått runt och låtsas varit den normala jag. Och varför låtsas när jag kan faktiskt VARA jag igen? Så nu är det slut med deppandet!

Jag behöver inte honom. Egentligen är han väl ganska egoistisk. "En kille som fått dig att gråta är aldrig värd dina tårar". Så sant! Jag har ett bra självförtroende så jag förstår inte hur jag kunde tänka så låga tankar om mig själv som "jag duger inte" när jag tänkte på honom. Det är helt fel! Man ska inte tänka så, man mår inte bra av det. Jag har egentligen massor att ge, om han bara hade velat ha det. Nu tycker jag nästan synd om honom för att han missar allt jag faktiskt har.

Så tjejer, tänk aldrig att ni inte duger för killen ni tycker om. Får han er att känna er odugliga jämfört med honom? Då är det inte rätt, tro mig. Han ska inte få er att känna er dåliga på något vis, han ska få er att känna er viktiga och vackra! För det är precis vad vi alla tjejer borde få känna: Viktig och vacker!

puss!