Fanny Borg

Det där var igår natt.

Kände mig för att visa er hur mycket (läs: lite) jag bryr mig om att alltid vara tillfixad på bilder. Jag är en såndär som älskar att kunna gå runt ensam hemma med mjukisar, inget smink och rufsigt hår. Om jag ändå är hemma en dag utan att gå utanför dörren och tänker blogga och tar en bild bara för att ha något annat än bara text i ett inlägg - varför ska jag lägga ner en massa tid på att sminka mig och fixa håret? Och jag skäms faktiskt inte det minsta över att visa mig såhär. Och gå på stan utan smink? Inga problem. Jag vill inte bli sådär att jag inte klarar att visa mitt "riktiga jag" så att säga. Med det menar jag att jag inte vill känna skam, ångest eller vad som helst genom att gå ut och bara vara jag en dag. Bara komma där på gatan utan att vara ordninggjord alls. 

För mig är frihet att kunna bli accepterad i ett samhälle utan att alltid behöva bekymra mig om vad andra tycker och tänker om mitt utseende. Ni vet ju om att framförallt många tjejer i 12-18 årsåldern aldrig visar sig utan smink för de är rädda för vad andra ska säga till dom eller bakom ryggen på dom. Hur illa är inte det?

Jag är inte rädd för nåt utseendefixerat samhälle. Jag är som jag är, och kommer alltid att vara. Är det någon som har något emot hur jag ser ut är det dens problem och inte mitt.

Ha en bra dag!
puss