Fanny Borg

Nu är ni uppe i normal besöks statiskt igen, härligt!

Tänkte låte er ta del av en av mina lustiga tankar i huvudet:
Vikt. Vad säger det er..? När du står framför en helkropps spegel: Är du nöjd med dig själv då? Eller undviker du att kolla in allt under axlarna?

Jag har alltid varit en av "de smala". Så länge jag kan minnas har jag aldrig riktigt lagt en tanke på min kropp direkt. Jag hade det "gratis" redan sen jag var liten. När man började komma upp i den tidiga tonåren hörde man nästan jämt klagomål från oftast tjejer som var missnöjda med sina kroppar och tyckte dom såg tjocka, och så är det iförsig fortfarande till viss del i den här åldern med. Men när jag var 13-14 förstod jag inte hur dom som inte var nöjda kände sig.

När jag började ettan på gymnasiet (alltså drygt ett år sedan) vägde jag allt mellan 41-43kg och var 160cm lång. Tex. så syntes mina höftben väldigt  tydligt när jag hade tajta tröjor och då störde det mig inte alls - jag har ju alltid varit smal. Men inte förrän ca 2 månader innan skolavslutningen i ettan började jag faktiskt se hur jag såg ut - och för första gången var jag missnöjd. Jag tyckte inte om att se mina ben sticka ut - det äcklade mig. Så jag var missnöjd över min kropp. Inte på det "vanliga" sättet - att jag var för tjock. Utan jag tänkte tvärtom: Jag var för smal.

På några månader har jag lyckats gå upp till 46-48kg, vilket är stort för mig. Jag har aldrig lyckats gå upp i vikt frivilligt innan. Nu till det lustiga: När jag står på vågen och ser siffran 48 känner jag mig nästan tjock.

Det är väldigt fel att ha den tanken. Jag började ju gå upp i vikt frivilligt just för att jag blev äcklad av att se min egen smalhet och nu när jag börjar nå mitt mål känner jag mig istället för tung. Jag behöver de här extra kilona för att bli piggare, frysa mindre och orka mer, det vet jag så väl. Men ändå känner jag att över 47kg får jag absolut inte väga.

Någon mer som kämpat för att gå upp i vikt, och känner igen sig med det jag skriver och har tips på att peppning för att inte lägga av? Jag vet ju om att "jag är tjock"-känslan bara är löjlig. Jag är inte tjock någonstans. Men ändå säger hjärnan stopp..

mejla gärna då!
[email protected]