Fanny Borg

Jag är trött. Något fruktansvärt trött. Allt jag tvingar min hjärna att förstå sig på börjar blandas ihop med saker som inte hör hemma där dom hamnat. Tankar snurrar fram och tillbaka, och jag känner mig yr. Allt jag skulle behöva nu var ett lov där man verkligen var ledig. Inte ett lov som jag måste tillbringa med inlämningar, MVG uppgifter och studerande. Jag skulle verkligen behöva få lägga mig i en säng och bara vila. Det är något jag inte kan minnas när jag gjorde senast - vilade.

Får jag inte ta en paus snart kommer min kropp självmant att stänga av sig. Det kommer att kännas som om jag faller och inte kan hitta en stadig grund att landa på. Mina fötter kommer att söka efter något stadigt, men så fort jag börjat sätta ned ena foten kommer grunden att rasera.

Man ska vara en vän som ställer upp i vått och torrt och på alla tider under dygnets gång, man ska vara en utåt trevlig och intressant människa som väcker nyfikna blickar, man ska vara en familjemedlem som hjälper till där hemma och ta ansvar för mängder av olika saker, man ska vara en ambitiös elev som satsar på det bästa i alla lärares ämne och mitt i allt ska man hinna med att ta hand om sig själv.

Just nu känns det där omöjligt för mig. Men jag försöker och det måste ju betyda något.